Men det var kroppar, kanske mer så än människor, som Köhler till stor del ägnade sig åt under det senare skedet av konstnärskapet – där han in i det sista behöll sin kreativet. Med en modernistisk tradition som utgångspunkt reducerade och abstraherade han kroppsformerna till en säregen förhöjning. Hans behärskning av medlen och uttrycken är enastående, såväl i måleri som i de assemblage han skapade på olika typer av plattor och skivor med häftade bitar av duk eller limmade bitar av andra material. Inte sällan lyckades han skapa en egensinnigt levande, taktil ytstruktur.